Jag sugs in i Elena Ferrantes roman Hennes nya namn direkt. Sträckläser denna andra bok om Lila och Elena i Neapel. Sugs in i ett virrvarr av känslor som lidelse, smärta, hat, längtan, uppror, en beskrivning av ett kvinnligt beroendeförhållande. Där hatkärleken och avundsjukan blandas med en sådan närhet att de nästan är i symbios. Oavsett de långa uppehållen från varandra och de helt olika livsvalen de lever.
För har de egentligen valt? Och valde de varandras egentliga livsval?
Första boken Min fantastiska väninna handlade om barndomsåren, där fortfarande allting är möjligt i gränslandet mellan fantasi och verklighet. I andra boken är Lila och Elena unga vuxna. Boken är fylld av svärta. När drömmarna går i kras, när handlingarna får konsekvenser
Boken börjar med att Elena kastar ner Lilas anteckningar i floden, berättelsen om Lilas liv efter bröllopet med Stefano. Lilas ord, hennes intensitet, gör för ont i Elena. De förminskar henne till ingenting trots det Lila faktiskt berättar. En barnbruds resa i patriarkala strukturer, där hotet och våldet alltid är närvarande, liksom ränker och svek. Där kvinnor är en vara och en trofé och inte ges något egentligt värde. Och hur detta i grunden omöjliggör kvinnlig solidaritet.
I en ojämlik och värld kan passionen och förälskelsen och besattheten få finnas. Men knappast kärleken.
Lila blir förälskad i Nino och tar honom ifrån Elena några heta sommarveckor på Ischia, dit hon skickats för att hennes livmoder skall mjukna, ta emot Stefanos säd och säkra hans släktträd. Nino som sedan barndomen varit Elenas dröm om en annan sorts man och kärlek.
Elenas smärta skriker ut genom texten. Hur hon försvinner och blir till intet jämte den explosiva Lila. Ju vildare Lila blir desto mer kontrollerad blir Elena.
Kanske är det en omedveten hämnd av Lila gentemot Elena som tagit Lilas dröm om lusten till bildning och dess frihet, som faktiskt kunna lämna Neapel.
I Pisa lär sig Elena italienska på riktigt. Hon härmar de andra studenterna på universitetet och hennes hårda arbete och sätt med ord gör att hon blir en toppstudent – med en ständigt närvarande skräck att bli avslöjad för det hon egentligen känner sig, som den fula och dumma flickan från fattigkvarterens Neapel. Elena bär alltid Lila med sig. Jämför sig. Och Elena förlorar alltid vid jämförelsen
Men i Pisa vet ingen vem Lila är. Och därför kan Elena sakta men säkert bli en egen Elena.
Bok nummer två är ett fortsatt mästerverk av pseudonymen Elena Ferrante – en svit i fyra akter om Italien och Neapel, vänskap och livet. Och om förändringens tidevarv från 1950-talet till nutid
Jag längtar efter bok nummer 3!
Hennes nya namn har ännu inte kommit i pocket. Jag har läst den som e-bok.
Betyg: 5 out of 5 stars
Orginaltitel: Storia della nuovo cognomo
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789113075907
